Vattenvägen 11 till salu.
Detta är vattenvägen 11 i Stigtomta. Här bodde min mormor Rut och morfar Yngve i många många år.
Här lekte lill Maddis till hon blev 17 år.
I detta rum stod min morfars skrivbord, på bordet låg alltid en ask gröna orginal lekerol. Jag tyckte inte att dom smakade bra då, det tycker jag nu. Den gröna blommiga tapeten är den samma.
Den bruna soffan stod på vänster sida. Där sov jag med en kanin i famnen när jag hade glömt min egen nalle. Den luktade inte som min och var inte lika sliten och gossig, men den funkade för att jag skulle somna. Pillan brukade sova i tältsängen som morfar hämtade upp ur källaren.
Terassen hade morfar glasat in och byggt själv tillsammans med sin vän. När mamma såg bilden sa hon bara, titta mammas (min mormors) vaxduk!
Detta är min mammas gamla tonårsrum i källaren, såg dock inte ut såhär då.
Några år efter att min morfar gick bort år 2002 sålde mormor huste dom bott i sedan min mamma var liten. Nu är det till salu igen och de senaste ägarna har gjort om och renoverat lite.
När jag ser dessa bilder känner jag igen mig över allt. Jag kan känna doften av hur det luktade när man kom in i huset och möttes av morfars livliga och glada ansikte och mormors varma famn. Mormors hemmagjorda köttbullar med gräddsås ställs fram på bordet i en film i mitt huvud. I samma kök fick jag veta att mina föräldrar skulle skilja sig.
På juldagen kom det alltid en finsk tomte och delade ut julklappar i vardagsrummet. De stora hallonen på baksidan av huset smakade sött om man inte fick en insekt i munnen. Luften i växthuset där tomater och gurkor odlades var varm och fuktig. Mamma var alltid tvungen att sitta med nere i källarens pannrum när jag skulle duscha där, inte viste väl jag om det bodde ett monster under trappen. Nedanhör trappen stod en stor frys, där inne fanns kolapinnar från hemglassbilen. Det mest spännande i huset var morfars lilla snickarverkstad i garaget, där fanns massor av roliga prylar som morfar knåpat ihop.
Ner för gatan och över vägen, borta vid blomsterhandlaren låg Q8-macken, dit brukade morfar gå med oss och köpa tidningen och lördagsgodis till oss. Varje gång vi träffade på bekanta till morfar visade han stolt upp sina barnbarn.
Morfar var min idol, han var en fantastisk människa. Jag tyckte att det var urhäftigt att han var målvakt i Stigtomtas fotbollslag, spelade revy och rykte in som brandman när det brann i det lilla samhället.
När jag skulle skriva ett tal i 3an på gymnasiet skrev jag till morfar. Det blev väldigt känsligt och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag hoppas du hörde mig då.
Jag vet att du är en ängel nu. Morfar, jag saknar dej så otroligt mycket!
Här lekte lill Maddis till hon blev 17 år.
I detta rum stod min morfars skrivbord, på bordet låg alltid en ask gröna orginal lekerol. Jag tyckte inte att dom smakade bra då, det tycker jag nu. Den gröna blommiga tapeten är den samma.
Den bruna soffan stod på vänster sida. Där sov jag med en kanin i famnen när jag hade glömt min egen nalle. Den luktade inte som min och var inte lika sliten och gossig, men den funkade för att jag skulle somna. Pillan brukade sova i tältsängen som morfar hämtade upp ur källaren.
Terassen hade morfar glasat in och byggt själv tillsammans med sin vän. När mamma såg bilden sa hon bara, titta mammas (min mormors) vaxduk!
Detta är min mammas gamla tonårsrum i källaren, såg dock inte ut såhär då.
Några år efter att min morfar gick bort år 2002 sålde mormor huste dom bott i sedan min mamma var liten. Nu är det till salu igen och de senaste ägarna har gjort om och renoverat lite.
När jag ser dessa bilder känner jag igen mig över allt. Jag kan känna doften av hur det luktade när man kom in i huset och möttes av morfars livliga och glada ansikte och mormors varma famn. Mormors hemmagjorda köttbullar med gräddsås ställs fram på bordet i en film i mitt huvud. I samma kök fick jag veta att mina föräldrar skulle skilja sig.
På juldagen kom det alltid en finsk tomte och delade ut julklappar i vardagsrummet. De stora hallonen på baksidan av huset smakade sött om man inte fick en insekt i munnen. Luften i växthuset där tomater och gurkor odlades var varm och fuktig. Mamma var alltid tvungen att sitta med nere i källarens pannrum när jag skulle duscha där, inte viste väl jag om det bodde ett monster under trappen. Nedanhör trappen stod en stor frys, där inne fanns kolapinnar från hemglassbilen. Det mest spännande i huset var morfars lilla snickarverkstad i garaget, där fanns massor av roliga prylar som morfar knåpat ihop.
Ner för gatan och över vägen, borta vid blomsterhandlaren låg Q8-macken, dit brukade morfar gå med oss och köpa tidningen och lördagsgodis till oss. Varje gång vi träffade på bekanta till morfar visade han stolt upp sina barnbarn.
Morfar var min idol, han var en fantastisk människa. Jag tyckte att det var urhäftigt att han var målvakt i Stigtomtas fotbollslag, spelade revy och rykte in som brandman när det brann i det lilla samhället.
När jag skulle skriva ett tal i 3an på gymnasiet skrev jag till morfar. Det blev väldigt känsligt och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna. Jag hoppas du hörde mig då.
Jag vet att du är en ängel nu. Morfar, jag saknar dej så otroligt mycket!
Kommentarer
Postat av: anna johansson
Hejsan! Jag sökte på adressen för att få reda på min grannes mailadress. Underbart att få läsa, jag får tårar i ögonen! Vi flyttade in på vattenvägen 13 för 6,5 år sedan och fick prata med din mormor innan hon flyttade. I bland träffar jag henne när jag handlar i Oppeby. Förra året flyttade en FANTASTISK familj in i deras hus, i dag fick jag två krokiga goda gurkor som de fått i växthuset. Hälsningar Anna
Trackback
