mleijon

Igår fick jag ett besked som jag inte alls tyckte var något roligt alls. Min fina Malcolm ska åka till Afganistan och jobba. Han är yrkesmilitär och har sett fram emot att få åka dit, han har bara väntat på att han och hans styrka ska få åka. Jag är glad för hans skull för jag vet hur mycket han vill detta. Dock känns det lite oroligt i min mage. Kommer att sakna honom en massa och tänka på min vän titt som tätt och be till alla gudar att dom är snälla mot honom.

Min pappa gjorde såndär tjänst på Cypern några gånger innan jag föddes, alltså för många herrans år sedan, men det var inte alls lika oroligt som det är i Afganistan. Pappa har berättat att det blev en del sol och bad, om jag inte minns fel. Men va tusan detta är ingen lekplats utanför en skolgård... det är på blodigt allvar och där ska min vän kasta sig in, jag får kalla kårar. Men jag önskar honom all lycka till och att det blir en lugn upplevelse av rn tragisk verklighet. Kärlek till Malcolm.