mleijon

Här kommer ett inlägg från tåget.
Jag fick frysa 40 min på sthlms central eftersom mitt tåg inte ville komma på grund av att dörrfel. Just nu sitter jag och tycker synd om mig själv på tåget.

Fan att allt ska vara så jäkla knepigt, det gör ont i mig, jag är ledsen i hela magen som jag sa till Molle. Känner hur tårarna bara vill släppas fria från ögonen och rinna ner längs mina kinder. Jag känner mig som en liten flicka inombords, vilsen och bortskämd, varför kan man inte bara inse hur bra man har det och sluta tycka synd om sig själv, för det är fan inte synd om mig.

Haha jag kan inte låta bli att flina lite, här sitter jag och vill bara grina men jag har inga solbriller att gömma mina ledsna ögon bakom som jag hade när jag satt på tåget i somras på väg hem från en underbar sommar men med en fight i ryggen som för alltid kommer att ha ändrat på något i mitt liv... Så jävla typiskt att Simon i denna stund skickar ett humoristiskt sms som vanligt. Börjar fundera över om han på nåt sätt känner på sig att jag e nere och av en instinkt slänger iväg något puckat. Det betyder iallafall guld.

Tror jag har en extrem överdos av ångest. Vill inte ner till Lund för jag vet hur jobbigt det kommer vara att lämna stan igen om 2 veckor. Ångest över att komma hem från resan eftersom jag inte har den blekaste aning om vad jag ska göra efter. Ångest över lite mer privata saker. Ångest öpver sista tentan eftersom jag inte pluggat något på typ 3 veckor. Ångest jag kräks!


Ser inte helt nöjd ut.