mleijon

Nu vet Michaela och Filip i min korridor att jag ska ut på min resa, blev helt deppig, jag vill inte lämna Lund ju, trivs helt galet galet bra. Men när jag väl är på resande fot så kommer jag älska det och aldrig vilja att resan ska ta slut, känns bara väldigt långt borta nu. Kommer nog gråta en skvätt min sista natt i rum 218. Men som sagt rummet finns kvar och nästa höst kan jag vara tillbaka.
Vi ska ha korridorfest innan jag åker och Ellen och Michaela ska också ha fest så det är mycket skoj kvar. En sak i taget, ingen stress, var i nuet kära lilla jag!!

Idag när jag satt på sol och läste så funderade jag lite över att det är så sjukt okomplicerat att umgås med sina killkompisar. Inget onödigt tjaffs bara en massa humor. Jag har väldigt många nära killkompisar, kanske helt enkelt är så att jag är en såndär tjej som killar bara blir kompis med... verkar ju så. Hallå var är kärleken? Absolut inte så att jag är intresserad av mina killkompisar, hold you hourses! Men många frågar mig varför inte jag träffar nån... ja det undrar jag också! Var fan är min drömprins? 



Nu kallar plugget 1,5 timmar.
Jävlar, måste sms.a Clabbe om festen på lördag, det var inte snällt av mig att vara så sjukt seg när han är så snäll.